Blog Image

Arcana-Arcanorum

Om Arcana-Arcanorum

Denna blogg avser att belysa fenomen i samhället från helt nya perspektiv. Bloggen i sig är en tankesmedia som ser människan "sub specie eternitatis".

Hellasmyten och mardrömsgrekland

Omvärldsanalys Posted on Sat, October 01, 2011 21:21:50

Det grekiska ordet Europa (den med rundat ansikte)
är ett smeknamn på fruktbarhetsgudinnan Demeter i sin roll som mångudinna. Hon
framställs också som en kossa som har lämnat efter sig en mjölkaktig gata av
stjärnor på himlen (galaktos). Hon blir bortrövad av Zeus i form av den vita
urtjuren som skapat världen. Europa är ibland avbildad med ett ymnighetshorn, där
fruktbarheten är så stark att dess alstringskraft aldrig tar slut. På gamla
framställningar av Moder Svea har hon tillskansat sig detta
fruktbarhetsinstrument trots att den svenska historien har kännetecknats av
knappheten och nöden, snarare än ymnigheten.
Den hellenska stadsstaten Attika blev tidigt en symbol för demokrati, välfärd
och en fungerande handelsnation med en fri marknad (slavmarknaden inkluderad).
Att försvara Grekland blev analogt med en kamp för frihet och demokrati—en bild
som förstärktes av Lord Byron död i Missolonghi 1824.
I verkligheten kunde inte de hellenska stadsstaterna samsas. Krig och blodbad
hörde till dagordningen. Demokratin var en chimär där simoni och nepotism var
statsmaskineriets smörjmedel. Man var tvungen att samla de olika staternas
penningmedel i en sorts centralbank i Delfi, under Apollonprästernas överinseende,
för att ingen skulle ha råd att bekriga någon annan. Ur de komplicerade
handelsavtal man skrev ned för att lura varandra, utvecklades en språklig
rikedom som gjorde att Hellas också är historiens kanske mest väldokumenterade
land. Detta även i bysantinsk tid fram till Konstantinopels fall 1453. Sedan
infaller det osmanska mörkret där turkarna befolkar Balkan och grekerna flyr
upp i de Makedonska bergen. De gamla hellenerna bor i dagens Makedonien, medan
grekerna genetiskt sett är ett turkfolk.
”Vi greker är rika, men Grekland är fattigt. Ni svenskar är fattiga, men
Sverige är rikt. Ni betalar för mycket skatt”, säger en Grek till mig. Om det
är sant så är Grekland en asiatisk ekonomi där korruption och mutor är lika
självklart idag, som det alltid har varit i detta land. Tillhör då verkligen
Grekland Europa i sin mentalitet? Det budgetunderlag man ansökte sitt
medlemskap i EU på var medvetet friserade siffror, vilket många varnande röster
också påpekade. Men Hellasmyten var för stark. Man ville till varje pris ha med
detta Grekland som en symbol för Europa, Demokrati och historisk storhet.
Viljan att denna myt skulle vara sann tog över det omdömesgilla förnuftet.
Många svenskar resonerar kanske ”att har man tagit Fan i båten så får man ro
honom iland”. Inte Nordeas finske ordförande Nalle Wahlroos, som anser att
biståndet till Grekland är som att kasta in pengar i ett stort svart hål.
Det bör här tydliggöras att ingen marknad kan fungera med alltför stor
korruption och kriminalitet. Det är varken statskassor eller banker som bör
stöttas utan välfungerande marknader. En dåligt fungerande marknad går inte att
ha som samarbetspartner och Grekland måste sättas i ”Karantän”, tills landet
fått bukt med sin nedärvda mutkultur. Detta är inte EU:s ansvar. Att det nu
blivit som det blivit beror på att EU styrs av dåligt utbildade politiker som
styrs av sentimentalitet i stället för kunskap om den fria marknadens svåra
villkor. För tio år sedan gjordes en undersökning om europeiska regeringars
utbildningsnivå. Greklands regering låg i botten med nästan inga akademiker
överhuvudtaget. Näst sämst var dåvarande svenska regeringen under Göran
Persson, med nära nog lika dålig nivå på sina ministrar. Bäst i världen var
Taiwan där de flesta i regeringen hade disputerat. Vi kan nog skatta oss
lyckliga att vi med en lätt högervind undsluppit en greklandisering i Sverige.
Skillnaden mellan en oansvarig och en outbildad politiker är inte alltid så
stor—det blir fel i alla fall.
Om nu Grekland inställer sina räntebetalningar och är statsbankrutt, då drar
det med sig flera riskbenägna europeiska banker med stora positioner av
grekiska statspapper. Dessa banker är då sig själva till tukt och androm till
varnagel—som det hette på medeltiden.
I Sverige har vi en mångsekelgammal solidarisk tradition som uttrycks i
Runebergs dikt om bonden Paavo. ”Den blott tål att prövas, som en nödställd
nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står
vår grannes åker!” Det är detta som de nordiska hushållen nu gör för Grekland
och kanske snart alla PIIGS-länderna, trots att dessa länder har tre skördar om
året och de nordiska länderna har svårare att producera baslivsmedel. De
nordeuropeiska länderna kommer att vara den finansiella historiens hjältar. Men
som man också sa på medeltiden—till vad gagn och båtnad?



Risken med kontraituitivt ledaskap

Ledarskap Posted on Sat, October 01, 2011 12:02:13

Flera av Sveriges styrande makthavare har varit anstrukna av astrologi och teckentydning.

Den 24 maj 1567 har Erik XIV satt ett kryss i sina efemerider, för att slå till mot sina fiender. Det är planettabellerna som vägleder honom i de val han gör. Han är paranoidt rädd för ”Sturarna” och deras anhang. Han dödar några av dessa, men får sedan en sådan ruelse att han vänder sin ilska mot sin hovastrolog Dionysius Beurraeus och dödar honom också. Sturemorden är en stor skamfläck i svensk historia.

Den 6 juni 1654 har Drottning Kristina med hjälp av Astrologi funnit den rätta dagen att abdikera. Hon har blivit lurad av två jesuitiska astrologer Paolo Casati och Francesco Malines att konvertera till katolicismen. Snart nog inser hon att hon blivit förledd och förrådd. Hon låter avrätta sin Överhovstallmästare Rinaldo Monaldesco. Monaldescomordet är ett mörkt kapitel i den svenska historien.

Den 20 juni 1810 skrider Karl XIII som själv är Astrolog till verket. Han är paranoidt rädd för ”Gustavianerna” och deras anhang. Han låter klä upp ett antal lakejer, bl.a. från Prinsessan Sofia Albertinas hovstat, till matroser och låter dem först uppvigla folket mot Axel von Fersen, innan de misshandlar honom till döds. Detta sker under beskydd av generalmajor Silfversparres soldater. I utredningen efteråt säger Silfversparre att han fått muntliga order av Karl XIII som han inte kan yppa. Fersenska mordet är en skamfläck i den svenska historien.

Den 8 maj 1941 sitter Per Albin Hansson på sitt tjänsterum och försöker utvärdera framtiden med hjälp av horoskop. Han skrev samma dag i sin dagbok ”Mars ingår i Fiskarnas tecken. 16 maj – militära krisen börjar. 21 maj Solen i Tvillingarna – krisen ökar i styrka. 26 maj. Nymåne krigsfara, kungen anbefaller försvarsåtgärder, sannolikt kommer luftskyddstillstånd att införas. 2 juni högsta beredskapstillstånd. 9 juni. Fullmåne – offensiven når maximum, därefter avtar efter hand krigsfaran för Sverige”. Per Albin är Paranoidt rädd för kommunisterna och utlämnar därför tusentals balter till att bli mördade av Sovjetstaten. De sista skickas till sin avrättning i januari 1946. Ett halvår senare är Per Albin själv död. Baltutlämningen är kanske den största skamfläcken i modern svensk historia.
Vi ser här exempel på fyra personer som har satts i maktpositioner de inte behärskar. De har låg tilltro till sin egen förmåga att hantera konflikter och söker därför förlägga beslutsprocesser utanför sig själva. Desperat söker de förlita sig på planetkonstellationer, omen, teckentydning och dubiösa rådgivare. I det paranoida ligger också bristen på jagstyrka att kunna realitets-bedöma information, utan den inre föreställningsvärlden tar över alltmer efterhand. Sådana urusla ledare har haft fritt spelrum i Sverige.
En mogen ledare bör kunna ha en tillit till intuitionen, vilken baseras på kontentan av de samlade erfarenheter man har gjort i sitt liv. Det vi ser i de ovan nämnda fallen är kontraintuitivt agerande, där man desperat försöker lappa ihop en imploderande omvärld med symboler för trygghet. Kanske har det allomfamnande himlavalvet fått ersätta frånvaron av en trygg Moder i alla dessa fall.
Den typ av intuition som avses är inte att jämställa med ”street-smartness”, utan har att göra med en tro på sin förmåga till det som författaren Horace Walpole kallar för ”Serendipity”. En del personer lyckas att med ovanliga abrovinker och skicklighet vända slumpens nycker till sin egen fördel, så att det uppfattas som Fortunas lyckokast. Julius Caesar uttryckte följande till en skeppare som inte ville föra honom över Adriatiska havet i storm; ”Caesarem vehis Caesarisque fortunam”; (Caesar för du ombord och därmed även Caesars lycka). Caesar hade en fullkomlig tilltro till sin intuition och därmed förmågan att lösa problem. Han var ju också sin egen lyckas smed.
Ett bra exempel på hur serendipitet uppkommer är kanske Napoleon, som var en skicklig överlevare. Han blev tidigt mobbad på militärskolan i Brienne för att han var en liten kortvuxen korsikan som inte kunde tala ren franska. I stället för att bli kränkt så tog han skiten och härbärgerade smärtan utan att tränga bort den. Han kunde ha blivit ett offer för all denna pennalism, men han hade haft en mamma som trott på honom i alla lägen och han hade en förvissning om sin egen förmåga. Napoleon hade en ledares förmåga att trassla sig ur de flesta kinkiga situationer, utom militär övermakt.
Om du på jobbet förnimmer en kränkthet hos din chef, så kan det just vara en person som vet med sig att han är ovärdig den uppgift han har, eller den position han besitter. En bra ledare kan alltså gå in i sin smärta och använda sig av informationen i denna till att hantera konflikter, i stället för att agera ut den i en försvarsposition. Denna förmåga till ”Containing” är också förutsättningen för att kunna bli Psykoterapeut. Därmed uppvisar en god ledare också ett serent och värdigt lugn. Han behöver inte försvara sig för han vet att den smärta han själv kan känna också är var mans egendom. Den öppenhet man har i livets olyckor gör att man kan tillgodogöra sig erfarenheten bättre och sedan använda sig av den framöver. Av skadan blir man vis och det är just denna visdom som formar en Ledare. Detta leder fram till serendipiteten—ett honnörsord för en bra Ledare.