Det grekiska ordet Europa (den med rundat ansikte)
är ett smeknamn på fruktbarhetsgudinnan Demeter i sin roll som mångudinna. Hon
framställs också som en kossa som har lämnat efter sig en mjölkaktig gata av
stjärnor på himlen (galaktos). Hon blir bortrövad av Zeus i form av den vita
urtjuren som skapat världen. Europa är ibland avbildad med ett ymnighetshorn, där
fruktbarheten är så stark att dess alstringskraft aldrig tar slut. På gamla
framställningar av Moder Svea har hon tillskansat sig detta
fruktbarhetsinstrument trots att den svenska historien har kännetecknats av
knappheten och nöden, snarare än ymnigheten.
Den hellenska stadsstaten Attika blev tidigt en symbol för demokrati, välfärd
och en fungerande handelsnation med en fri marknad (slavmarknaden inkluderad).
Att försvara Grekland blev analogt med en kamp för frihet och demokrati—en bild
som förstärktes av Lord Byron död i Missolonghi 1824.
I verkligheten kunde inte de hellenska stadsstaterna samsas. Krig och blodbad
hörde till dagordningen. Demokratin var en chimär där simoni och nepotism var
statsmaskineriets smörjmedel. Man var tvungen att samla de olika staternas
penningmedel i en sorts centralbank i Delfi, under Apollonprästernas överinseende,
för att ingen skulle ha råd att bekriga någon annan. Ur de komplicerade
handelsavtal man skrev ned för att lura varandra, utvecklades en språklig
rikedom som gjorde att Hellas också är historiens kanske mest väldokumenterade
land. Detta även i bysantinsk tid fram till Konstantinopels fall 1453. Sedan
infaller det osmanska mörkret där turkarna befolkar Balkan och grekerna flyr
upp i de Makedonska bergen. De gamla hellenerna bor i dagens Makedonien, medan
grekerna genetiskt sett är ett turkfolk.
”Vi greker är rika, men Grekland är fattigt. Ni svenskar är fattiga, men
Sverige är rikt. Ni betalar för mycket skatt”, säger en Grek till mig. Om det
är sant så är Grekland en asiatisk ekonomi där korruption och mutor är lika
självklart idag, som det alltid har varit i detta land. Tillhör då verkligen
Grekland Europa i sin mentalitet? Det budgetunderlag man ansökte sitt
medlemskap i EU på var medvetet friserade siffror, vilket många varnande röster
också påpekade. Men Hellasmyten var för stark. Man ville till varje pris ha med
detta Grekland som en symbol för Europa, Demokrati och historisk storhet.
Viljan att denna myt skulle vara sann tog över det omdömesgilla förnuftet.
Många svenskar resonerar kanske ”att har man tagit Fan i båten så får man ro
honom iland”. Inte Nordeas finske ordförande Nalle Wahlroos, som anser att
biståndet till Grekland är som att kasta in pengar i ett stort svart hål.
Det bör här tydliggöras att ingen marknad kan fungera med alltför stor
korruption och kriminalitet. Det är varken statskassor eller banker som bör
stöttas utan välfungerande marknader. En dåligt fungerande marknad går inte att
ha som samarbetspartner och Grekland måste sättas i ”Karantän”, tills landet
fått bukt med sin nedärvda mutkultur. Detta är inte EU:s ansvar. Att det nu
blivit som det blivit beror på att EU styrs av dåligt utbildade politiker som
styrs av sentimentalitet i stället för kunskap om den fria marknadens svåra
villkor. För tio år sedan gjordes en undersökning om europeiska regeringars
utbildningsnivå. Greklands regering låg i botten med nästan inga akademiker
överhuvudtaget. Näst sämst var dåvarande svenska regeringen under Göran
Persson, med nära nog lika dålig nivå på sina ministrar. Bäst i världen var
Taiwan där de flesta i regeringen hade disputerat. Vi kan nog skatta oss
lyckliga att vi med en lätt högervind undsluppit en greklandisering i Sverige.
Skillnaden mellan en oansvarig och en outbildad politiker är inte alltid så
stor—det blir fel i alla fall.
Om nu Grekland inställer sina räntebetalningar och är statsbankrutt, då drar
det med sig flera riskbenägna europeiska banker med stora positioner av
grekiska statspapper. Dessa banker är då sig själva till tukt och androm till
varnagel—som det hette på medeltiden.
I Sverige har vi en mångsekelgammal solidarisk tradition som uttrycks i
Runebergs dikt om bonden Paavo. ”Den blott tål att prövas, som en nödställd
nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står
vår grannes åker!” Det är detta som de nordiska hushållen nu gör för Grekland
och kanske snart alla PIIGS-länderna, trots att dessa länder har tre skördar om
året och de nordiska länderna har svårare att producera baslivsmedel. De
nordeuropeiska länderna kommer att vara den finansiella historiens hjältar. Men
som man också sa på medeltiden—till vad gagn och båtnad?