Blog Image

Arcana-Arcanorum

Om Arcana-Arcanorum

Denna blogg avser att belysa fenomen i samhället från helt nya perspektiv. Bloggen i sig är en tankesmedia som ser människan "sub specie eternitatis".

Moses stentavlor äntligen reviderade!

Hermetism Posted on Fri, March 02, 2012 17:06:46

De
monoteistiska religionerna, som har sina rötter i bronsålderstänkande, brukar
yvas över att de tillämpar de etiska grundsattser som stod nedskrivna på Mose
stentavlor. Där talas det om religiös intolerans; föräldrars ensidiga tolkningsföreträde
över sina barn och kvinnan som en varelse utan rätt att uttrycka sina behov. Kanske
var detta nödvändigt för att hålla ihop en bronsåldersstam, men idag minner
dessa stentavlor om en föråldrad och vidrig människosyn som primitiva folk
använder sig av för att upprätthålla förtryck.
Här har jag nu reviderat stentavlorna till 10 bud som handlar om människans
etiska utveckling utifrån hennes själsliga (känslomässiga) behov. Fortsätt
gärna och revidera dessa bud. Det behöver nog varje generation göra.

Själens
tio bud

1. Du ska ha
medkänsla med folken i deras gudstro. Ingen religion är bättre eller sämre än
andra, utan de speglar endast dessa folks olika svagheter. I denna din förståelse
kan du se det som är bakom och det innersta i andra människor.
På så sätt förstår du också din egen innersta potential—din Själ.

2. Vila i
ditt innersta som i ett tempel. Vörda din inre Själ i detta tempel så får du
också självrespekt att verka i livet. I den djupaste vilan finns också fröet
till de största av handlingar.

3. Visa aktning mot dina barn och vet att dessa
inte har vuxenvärldens förpliktelser mot dig. Det goda du ger dem kommer att
bära frukt till dina barnbarn och barnbarnsbarn och ge ditt namn ära även om
hundra år.

4. Du ska
inte söka makt utan hellre ta personligt ansvar. Då kommer du endast att sätta
hårt mot hårt i de sammanhang av ansvar där det är nödvändigt; som att i
nödvärn försvara din familj och dina vänner då de är hotade.

5. Var
sann mot dig själv och andra. Lova inget du inte kan hålla och bryt banden med
människor som vill pressa dig till falska lojaliteter.

6. Du ska
ha respekt för andras ägodelar och känslor. Tillskansa dig inte saker eller
fördelar från andra, utan ge åt dem som behöver. Själen öppnas utåt. Den
karisma du vinner i detta drar till sig de rätta sammanhangen för dig. Den
tjuvaktige och girige däremot dör en andlig kvävningsdöd medan han lever.

7. Ställ
upp för andra som är värda det. Ditt civilkurage gör att du då får de rätta
vännerna. Dessutom gör ditt renommé att andras falskhet faller tillbaka på dem
själva.

8. Slösa
inte kraft på att jämföra dig med vad andra har och vad du inte har. Den som
har vunnit sin Själ är den rikaste i denna värld.

9. Slösa
inte kraft på att jämföra dig med vad andra är och vad du inte är. Den som har
funnit sin Själ är större än någon världslig potentat.

10. Låt
inte någon religion eller ideologi beröva dig den frihet som gör att du kan vara
dig själv och sprida det bästa av dig själv i världen. Vet att absoluta dogmer
går mörkrets väg. Din egen innersta Själ ser det unika i varje enskild människa
och kan hjälpa dig att möta denna din nästa efter hennes specifika behov.



Absurd trosbekännelse

Hermetism Posted on Sat, December 17, 2011 14:17:06

Kristen bekännelse—Ett bindande avtal

Du har säkert fått skriva
under ett licensavtal någon gång. När du laddat ner någon mjukvara, kanske från
Microsoft, så kommer det slutligen fram en liten ruta som du ska klicka på för
att komma vidare. Du har ju redan köpt produkten så du har inget annat val. Du
tänkes först läsa igenom säg 20 sidor kryptisk engelsk text, där du ändå inte
förstår vad de juridiska termerna innebär. Det där har du inte tålamod till,
utan du klickar troskyldigt och
tillitsfullt
på knappen att du accepterar hela skrivningen. Här nedan
följer ett sådant bindande avtal:

Du
ska nu tro på en människolik personlig skapare av universum.

Denne
Skapare har skapat människan och dessutom sin egen son. Nota bene; bara en son— och inga döttrar! Denne son
föddes bara en gång för tvåtusen år
sedan av en kvinna som var oskuld, trots att sonen hade många halvbröder. Sonen
blev torterad och sedan dog han. Skaparen hade också skapat en särskild värld
för alla som dött före sonens vistelse i vår värld. Efter sin död besökte sonen
denna andra värld, som då torde bestått av minst 50 gånger så många döda som med
sonen samtidigt levande personer. Dessa döda var inte lika viktiga utan fick
endast ett tredagarsbesök. Dessa hade han ju heller inte dömt medan han levde
på jorden. Sonen intar numera främsta platsen i en värld ovanför våran. Där lär
han sig att döma människor och när han är fullärd kommer han tillbaka för att
straffa oss.

Detta
är inte allt: Skaparen och hans son har bara en kyrka. Du ska nu gå med där och då får du förlåtelse för allt
dumt du gjort. Dessutom kommer du att få leva jämt och slippa bli straffad när
sonen kommer tillbaka.

Jag
accepterar villkoren  Jag accepterar inte villkoren

Texten ovan är kontentan av
den apostoliska trosbekännelsen vi har i Svenska Kyrkan. Själv har jag inte accepterat villkoren och
är inte med i Svenska Kyrkan. Exempelvis vill jag inte få syndernas förlåtelse
hux flux utan att själv ha utvecklat en personlig förmåga till bearbetning av
mina eventuella synder.

Det grekiska ordet
Kristus—”den till Konung smorde” användes av judarna tvåhundra år före kristus.
Den första vågen ”kristna” var de judar som i kampen mot de hellenistiska
Seleukiderna sökte en Kristus—en egen judisk prästkonung, helst av Davids stam.
År 168 fvt hade Antiochus IV Epifanes förbjudit utövandet av judisk religion
och ersatt Jahve-altaret med ett Zeus-altare. Då sände Jahve Judas Maccabaeus
som bekämpade Antiochus med bravur och grundade de depraverade Hasmonéernas
dynasti i Jerusalem.

Den romerske generalen
Pompejus erövrar Jerusalem 63 fvt och den andra kristna vågen uppkommer med nya
politiskt utsedda kristusar. Det är en tid av politisk splittring och lönnmord
bland de olika judiska partierna. Romarna erövrar och ödelägger Jerusalem ånyo
70 evt. Då börjar den tredje kristna vågen där bl.a. den stoiska Esséer-Ordens
skrifter om Jesus ben Pandira (106-79 fvt) redigeras om för att anklaga det
judiska prästerskapet för nederlaget. Fariséerna hade samarbetat med romarna,
vilket ledde fram till den judiska diasporan. När den siste motståndsmannen
Simon bar Kochba dödas 135 evt avslutas denna tredje kristna våg.

Vi befinner oss idag i den
fjärde vågen av kristna. Det handlar fortfarande om en judisk prästkonung av
Davids släkt som ska komma tillbaka och skapa fred på jorden, eftersom dessa
kristna inte tror att mänskligheten kan ordna det själva. Amerikanska kristna
har redan bidragit med pengar till det nya Templets återuppbyggnad i Jerusalem.

Själv uppskattar jag de grekisk-ortodoxa
lärda kristna som var nyplatoniker och ville utveckla sig själva. De ville inte
befinna sig i övriga kloster som var en sinekur för homosexuella; eller kloster
där familjer placerat sina förståndshandikappade som munkar mot en rimlig ersättning;
eller kloster som var tillflyktsort för kriminella som fått syndernas
förlåtelse. De ville inte höra på den gallimatias som disputerades av dessa ”heliga”
män, utan betonade Kristus Akataleptos (den ofattbare Kristus). I och med att
Kristus ändå inte gick att begripa, så behövde ingen överhuvudtaget diskutera
hans sanna natur. Med andra ord skulle munkarna sluta upp med sitt käbbel och i
stället diskutera väsentligheter som Pythagoras och Platon, Vetenskap och
Medicin.

I det för bildningsändamålet
omgjorda Akataleptosklostret i Konstantinopel undervisade George Akropolites
(1217-1282). Hans elev var Patriarken av
Konstantinopel George av Cypern (patriark 1283-1289), men undervisningen var
helt hemlig eftersom George inte vågade skriva ner något i fruktan för att bli
lönnmördad av fanatiker. Detta var personer som studerade sig fram till en egen
trosuppfattning.

Jag anser att man såsom dessa
kristna greker borde ha kommit fram till en egen personlig trosuppfattning för
att vara trovärdigJ. Jag har filat lite på Kristus Akataleptos- begreppet
och kommit fram till min egen trosbekännelse. Den är som följer:

Jag
tror på Kristus Akataleptos; du ofattbara kraft som verkar i Kosmos, som
manifesterar sig i oss människor som sanning och ljus och får oss att utvecklas
i dina tre aspekter av Styrka, Skönhet och Visdom. Du är det som lär oss älska
och är det ursprungligt manliga för kvinnan och det ursprungligt kvinnliga för
mannen. Du vägleder våra själar mot något större än oss själva så att vi blir
mer än vad vi trodde oss vara. Du är den som frälser oss från prästers enfald
och världsmakters självsvåld.

Du
inviger oss i vad långsiktigt rätt är på bekostnad av vår kortsiktiga
otålighet. Du förlöser vår Skam till gemenskap. Du förlöser vår Skuld till
självinsikt. Du gör oss till din like när någon vi möter behöver vår hjälp.

OBS! Denna trosbekännelse är som Linux. Detta är inget bindande
avtal och du kan byta ut det mot något annat närhelst dig lyster.



Jesus som Hermetiker

Hermetism Posted on Sat, September 24, 2011 15:19:19

Jesu talar i sin liknelse om den barmhärtige samariten.
Samarierna var några man föraktade och bespottade eftersom de hade en annan
(och därmed) sämre religionsutövning än judarna för övrigt. Jesu visar i denna
liknelse att barmhärtighet och god etik inte är avhängig religionen. Om vi lyfter upp
(anagogisk exeges) andemeningen i Jesu liknelser, tydliggörs de gnostiskt/hermetiskt färgade
tankegångar som var i svang vid denna tid. Dock skiljer sig de
ursprungliga arameiska upptagningarna av liknelserna från evangelisternas
grekiska texter.

Exempelvis handlar metaforen om kamelen och nålsögat om
hur Jesus tog ett kamelhårsgarn, som man brukade laga näten med, och visade att
när det blivit blött och därmed tagit upp saltvattnet, så kom det inte genom
nålens öga. Den som tar saltet från andra kommer inte in i himmelriket. Det
handlar om att inte sko sig på andras bekostnad.

Jesus använder sig av liknelseform mot det fariséiska
prästerskapet för att inte kunna beskyllas för hädelse. Han talar i liknelsen
om gästabudet hur en man (Gud) inbjuder till fest, men de som påstår sig vara
hans vänner (Prästerna) vill inte komma. Mannen inbjuder i stället de fattiga,
krymplingar, blinda och lytta (de som lidit). Denna liknelse visar också på
Psykologens erfarenhet att det ofta krävs en livskris, chock eller depression
för att initiera en självinsikt eller ett empatiskt förhållningssätt. Jesus är
här klart antiklerikal–många prelater är förment goda utan att ha en
erfarenhetsbaserad täckning för det.

Vi fortsätter med liknelsen om den förlorade sonen där den
(själv-)rättfärdige brodern (Fariséen) är purken över att fadern (Gud) inte
berömmer hans godhet, utan jämställer honom med den syndande brodern som levt
ute i livet på gott och ont. Det är en framställning av skillnaden mellan
konformitetsmoral och inre moral. Att vara moralisk av konformitet är inte
svårt, det innebär att passivt undvika att göra det dåliga. Men en inre moral
att aktivt handla gott kräver självinsikt genom livets prövningar. Att såsom
den (själv-)rättfärdige brodern förakta sin broder för dennes eskapader visar
både brist på livserfarenhet och självinsikt, och därmed också brist på empati.
Det är denna omogenhet som kallas för narcissism. Samma tanke finns också med i
liknelsen om vingårdsarbetarna där alla får samma lön oavsett när på dagen de
börjat arbeta. Alltså: det spelar inte någon roll när i livet någon
uppnår självinsikt och empati, det viktiga är att han vinnlägger sig att
göra det. Detta betonas också i liknelsen med de tio punden där den främste
tjänaren hade tiodubblat sin herres insats, medan den dålige tjänaren inte hade
gjort något alls. Den självgode narcissisten är ju ofelbar och vill inte arbeta
på sin personliga utveckling, medan daglig bearbetning av sin själ (pundet)
leder till visdom (den tiofaldiga vinsten). Gud hjälper den som kämpar
med sig själv.

Jesus säger att han har kommit för att fullborda lagen (tio guds bud).
Han menar att om man hårdrar lagen så är det äktenskapsbrott att gifta sig med
en frånskild kvinna och om bara en kvinna har erotiska fantasier om en annan
man så skulle hon stenas. Lagen är inte
så absolut. Självfallet är det rätt att ljuga och kanske t.o.m. döda för
att rädda människoliv, för att rädda sina egna barn.

Jesus säger därför att lagen bara vilar på två bud:

1. Du ska
älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela
ditt förstånd (Matteus 22:37).

2. Du ska
älska din nästa som dig själv (Matteus 22:39)

Det är bara detta som är kristendom och inget annat och dessa
båda bud är ett och detsamma. När du har uppnått barmhärtighet (Empati), så ser
du gudomen i din nästa därför att din egen inre Gud ser sig själv i varje annan
människa. Det har ingenting med kristen tro att göra utan är tvärtom Hermetism. Att säga sig vara kristen
har inget värde inför Gud. Det ger dig inget fribrev inför Sankte Per. Det finns
många verkligt goda och empatiska människor i världen och ett kännetecken för
dessa är att de inte yvs över sin trosbekännelse. Låt oss följa Jesu ord och
bli seriösa i vår strävan efter personlig utveckling i en modern tid och frångå
kyrkans meningslösa kristendom. Ett krav på kristen trosbekännelse är något som Jesus
själv skulle ha betraktat som en Fariséisk styggelse, som utestänger så många
goda människor. Det är alla de som tvivlar på kyrka och prästerskap, men lever i sann
kärlek till livet och i vilja att ge av sig själva till de som behöver
dem.

Det är idag inte
förenligt med ett värdigt förhållningssätt att svassa för präster som om
dessa hade ett andligt tolkningsföreträde framför andra. Enligt ovan möter du
inte Gud i Kyrkan, utan i din nästa.



Om sanningen

Hermetism Posted on Sat, September 24, 2011 14:39:18

Tillåt mig nu att nedpränta sanningen om Sanningen.

För några år sedan besökte jag Trophonius Orakel vid
Lebadia i Grekland. Det är en vacker plats. En grotta belägen vid en damm som
fylls på av två källflöden från bergen. Den vidlyftige Pausanias, författaren
till den första resehandboken (”Rundresa i Grekland”;c:a 150 e.kr.), vet att
berätta att den som sökte en orakelvision fick först dricka ur dessa bäckar. Ur
den vänstra flödade glömskans vatten Lethe,
som fick delinkventen att glömma alla sina sorger. Det högra flödet var minnets
vatten Mnemosyne, som gjorde att han
kom ihåg sin gudomliga natur och också skulle kunna minnas orakelsvaren. Efter
detta blev orakelsökaren instängd över natten i den trånga grottan tillsammans
med en honungskaka. Det blev för det mesta en så hemsk upplevelse att de som
undergått detta kunde kännas igen på att de aldrig någonsin mer hade förmågan
att le. Trophonius grotta var nämligen en av de få nedgångarna till Hades–underjorden.

Innebörden i detta är att få uppenbarad den Sanning som
man annars bara skulle få erfara efter döden. Vi har då att välja på att dricka
ur glömskans flod att tränga bort allt obehagligt, eller att dricka ur minnets
flod och möta rädslor, sorg och ångest. Dricker vi ur glömskans brunn leder det
till återfödelse, men vill vi minnas allt hemskt vi mött i livet leder det till
odödlighet eftersom vi då ofelbart också kommer att minnas att vi är gudar
själva.

Glömskan Lethe är roten till allt det onda. Har vi lärt
oss en läxa av livet lär vi inte upprepa våra misstag, så vida vi inte glömmer
dem. Lethe/Glömska är en flod i Hades,
men ordet betyder även slöja eller förlåt. Det grekiska ordet för Sanning Aletheia betyder ”det som avslöjas”,
”det som inte har någon förlåt”.

De flesta människor bär på skuld eller skamkänslor för
något, som de tycker vore hemskt om det avslöjades. Det är nästan alltid
banaliteter. Ännu hemskare är den tomhet många känner när de blir befriade från
dessa mörka känslor. Det är som om mörkret för vissa är lättare att bära än
tomheten. För mig ligger det en Sanning i att små människor tror sig alltid
stora, medan stora människor känner sig alltid små. De stora har levt i sin
tomhet och själva lyckats fylla den med något. Gud fyller inte vår tomhet, vi
får själva fylla på den med Gud.

På frågan om vem som var den visaste mannen i Athen
svarade Pythian i Delphi ”Sokrates-är den ende som vet hur lite han vet”. De
andra filosoferna och prästerna trodde sig veta något och hade fyllt sin tomhet
med teorem, Sokrates var uppfylld av sin inre Gud, sin ”Daimon”.

Bilden av den visaste gudomen är i antiken ett barn. Det
är Dionysosbarnet eller Horusbarnet. Från detta kommer bilden av Kristusbarnet,
men då inte i bemärkelsen vis, utan ren från synder. Betoningen ligger i
kristendomen inte på att befria sig från sinnets slöjor för att upptäcka det
inre ljuset, utan på att befria sig från sinnets smuts. Tanken på renhet
vidlåder kristendomen och en del andra
religioner son Judaismen och Jainismen.. Det gäller då att vara renlärig
och de utanför gruppen är orena. Det är samma ressentiment som nazismens tro på
en ren ras och att de utanför är sämre. Det finns inte mycket till visdom i en
renlighetskultur.

Kristendomen har lånat en del från en egypto-hellensk
kultursfär. Evangelisten Johannes har fått sitt Logosbegrepp från Filo Judaeus
som var platonskt inspirerad. För mig är detta Logos själva nyckeln till att
förstå Sanningen.

Det var för att komma fram till Sanningen som Herakleitos
utvecklade sin lära om Logos. Folket i Efesos kom till honom för att få höra om
Sanningen. ”Då ska ni inte lyssna till det jag säger utan till Logos”, svarade
han dem. Han menade att alla filosofer eller präster har en lära och alla tror
sig veta något, men den vise förstår Sanningen på sitt sanna sätt oberoende
vilken lära han lyssnar på. Den fåvitske kan man ändå inte undervisa Sanningen
hur välformulerad den än är, han förstår det på sitt fåvitska sätt i alla fall.
På detta sätt behövs inga religioner eller läror eftersom det gudomliga ljuset
uppenbaras inifrån och inte genom några viktigpettrar som tror sig ha monopol
på Sanningen. Logos finns i oss och i alltet.

Herakleitos säger ”Gott och ont är detsamma” Det är ett
uttalande som upprör många, men samtidigt är det nästan en truism att det som
är gott för den ene är ont för den andre–och så uppstår krig. Från Logos
perspektiv så är allt enbart förändring och inte motsättningar. Konflikter
uppstår då ingen vilja till förändring finns. Herakleitos ger oss bilden av
floden. Det är inte samma vatten i den varje gång du går ned i den…men det är
samma flod. Du kan ha massa olika åsikter, trosuppfattningar och idéer under
ett liv. Det är olika sanningar som skiftar med åldern. Din gudomliga natur,
ditt inre Logos är ändå detsamma i sin kvalitet.

Föreställ dig att du som åttioåring möter dig själv som
tjugoåring. Förmodligen skulle det uppstå en sjuherrans dispyt mellan två så
olika personligheter, trots att det är samma individ.

Vi skulle kunna utröna vilka värderingar, normsystem och trosuppfattningar
alla svenskar representerar. Det första
vi inser är att det finns lika många uppfattningar som svenskar. Det andra är att många svenskar anser sig
kristna, men är det inte i doxologisk bemärkelse. Efter en kvarts trossamtal
kan de som har en verklig livsåskådning kategoriseras som buddhister (medlidandet)
konfucianister (familje- och samhällslojaliteten) eller rena humanister. Många
visar sig inte ha en livsåskådning alls. De är bara förvirrade ja-sägare som
söker en trygg grupptillhörighet. Det tredje
vi inser är det är helt ointressant vad de tror på, utan det viktiga är om det
är människor som är sanna mot sig själva och andra. Här är en viktig tumregel som Shakespeare
formulerar i Hamlet. Det är Polonius som uttalar den till sin son
Laertes:”This above all: to thine oneself be true, and it must follow, as the
night the day, Thou canst not then be false to any man.” Polonius
misstag är att han som en god man vill vara alla till lags, vilket leder till
att ingen litar på honom. Han blir också dräpt av Hamlet.

Man skulle kunna kalla Herakleitos för värde-emotivist.
Det innebär att det människor tror på enbart är en känsla som inte har med
någon sanning att göra. Det är en uppfattning som livet bibringar en om man
arbetar som psykoterapeut. Människors religiösa tro är nästan alltid ett
ressentiment av obearbetade känslor. Genom att detta ressentiment blir
konsoliderat i en trosuppfattning blir det till en evidens (en bombsäker
känsla) som inte vill förändras. Det är lika meningslöst att kalla sig kristen
som att säga att man är icke-kristen. Personligen är jag varken kristen eller
icke-kristen utan genom mitt Logos är jag både kristen och icke-kristen
samtidigt. Detsamma gäller för mitt förhållande till alla religioner.

Låt mig ta ett exempel. En medelålders man tycker det är
fint med kristen tradition som en känsla i magen. Han minns den trygghet dessa
traditioner innebar eftersom det var enda gången familjen var samlad och kunde
hålla sams. Att svika kristna värderingar, även om han nu inte delar dessa,
vore att svika familjen och att jämställa med otrohet. Det visar sig att mannen
får sexuella drömmar om en yngre kvinna på sin arbetsplats. Det gör honom
livrädd för sig själv. Han börjar närma sig Kyrkan för att övertyga sig själv
om att inte vara otrogen sin fru. Han vill inte tänka på problemet eller bearbeta
sin relation till hustrun. I stället utvecklar han en absolut moralfilosofi,
där han fördömer alla som inte är kristna som sedeslösa och sexuellt utsvävande
människor. Han fördömer ungdomen som sådan. Denne person var egentligen inte
alls kristen utan en otrygg person som gått från pojke till gubbe, utan att
däremellan vara man. En person som var ovillig till förändring och använde den kristna
ritualen som en ångestdämpande trygghetsfaktor i sitt liv. Ett sådant
förhållningssätt är kontraproduktivt vad anbelangar personlighetsutveckling.

En trosuppfattning är därför ointressant från Logos
perspektiv. Det som räknas är vissheten genom gudsupplevelsen. Jag upplever ibland, kuriöst nog, ett gyllene ljus som flyter genom mig som mjuk honung. Det kan också vara
ett uttryck för en hjärnskada eller
ögonskada, men något sådant har man inte hittat hos mig på den senaste
hälsoundersökningen. Jag har en visshet om att det är Logos verkan i mig och
att denna inte skulle infinna sig om jag hade en ressentimentbaserad trosuppfattning som förmörkade mitt sinne med fixa föreställningar. Ingen
som verkligen mött Gud kan påstå sig vara enbart Kristen. Om detta säger
Lao-Tse ”Den som förkunnar vet inte; den som vet förkunnar inte”. Alla dessa
religiösa människor i världen längtar efter en mamma, trygghet, en pappa, att
bli sedda, en familj. Detta är gud för dem.

Den som verkligen har mött Sanningen är inte religiös
längre. Det finns inte längre en tro. Mötet med Guden går genom sanningen om
sig själv. Den är ofta så svår och hemsk att man bävar av ångest. Det handlar
då inte om religion utan ett verkligt själens elddop. Det är då inte kyrkans lekskola
längre, utan födelsen till det verkliga livet självt.



Eskatologisk ångest

Hermetism Posted on Sat, September 24, 2011 13:25:51

Vid vår tideräknings början fanns en mängd olika gnostiska sekter,
bland dessa fanns även kristendomen. Det var viktigt för dessa grupper att
vinna anhängare för att också kunna få politisk påverkan. Det gällde då att ha
de främsta ”bevisen” på att just deras ledare var Messias. De tävlade också om
att ha de mest skräckinjagande apokalypserna (världsundergångsböcker) för att
få folk att förstå att endast medlemmarna av just deras sekt skulle komma att
frälsas på den yttersta dagen. Dessa apokalypser lånade främst från persiska
skrifter där världsbranden fanns noga beskriven. Idag finns nästan bara
Johannes uppenbarelse kvar, eftersom kyrkan tidigt lät bränna alla de övriga.

Det är märkligt att se att det även idag finns så många anhängare till
världsundergångssekter och att dessa ibland även iscensätter denna undergång i
form av kollektivt självmord eller terroristattacker. Vi frågar oss vad det är
för människor som kan göra något sådant.

Det första steget blir då att förstå hur någon kan tro på
världsundergången överhuvudtaget. Som Psykoterapeut förstår man att inget i
människans psyke uppstår ur intet. Upplevelsen av en förestående
världsundergång (eskatologisk ångest) härrör således ur något som redan har
inträffat, men så tidigt i livet att det förnimms som något diffust. Genom att
möta likasinnade som alla har denna ogripbara ångest, så får den en realitet
och kan utanförläggas på världen som helhet. Det hemska finns inte längre inom
en själv utan det finns i en syndfull värld som kommer att braka samman när som
helst

Det finns många exempel på hur trauaman under spädbarnsåren tar sig
uttryck i eskatologisk ångest. Det är då främst fysisk smärta och dödsångest i
form av fara för överlevnaden som får dessa konsekvenser. I Sverige är
spädbarnsmisshandel inte vanligt förekommande. Vi praktiserar inte omskärelse
som i muslimska och judiskt ortodoxa kulturer. Våra barn är välnärda och
upplever inte svält och uttorkning. De flesta föräldrar har möjlighet att
finnas konstant närvarande de första 18 levnadsmånaderna (spädbarnstiden).
Således har vi svårt att leva oss in i den desperata vanmakt som
självmordsbombare och terrorister bär inom sig.

Ändå finns det eskatologiska sekter i Sverige, men det är sällan
undergångsupplevelsen är så påtaglig inom dessa grupper. Deras ångest kan
relateras till tidig negligering i stora barngrupper, eller tidiga svåra skilsmässor.

Självmordsterrorister har funnits i alla tider. De första kristna
tillhörde de allra fattigaste i romarriket. Romarna kallade dem Galliléerna och
betraktade dem som terrorister. De gick in i templen och mördade hednapräster
för att kunna bli ”martyrer” vid Kristi sida på domens dag.. Detta var ett av
de grövsta tänkbara brotten i religionsfrihetens Rom och dessa ”martyrer”
dömdes till döden. Kyrkan med sin starka dödsfixering (Jesu lik på korset) har i
alla tider dragit till sig människor med dödsångest. Dessa har sedan utanförlagt
denna till omvärlden.

Man räknar med att katolska kyrkan med sin inkvisition har tagit livet
av över 100 miljoner människor i historien. Svenska kyrkan har bara bidragit
med att på 1600-talet bränna hundratals oskyldiga kvinnor som häxor. Det
kvinnohat jag har sett hos s.k. kvinnoprästmotståndare ligger skrämmande nära
1600-talet.

Den politiske terroristen som dör för sin ideologi eller den religiöse
terroristen som dör för sin tro är mycket farliga personer, men är lätta att
känna igen. Kriterierna för detta har jag beskrivit i vad jag kallar för ”Armageddon-syndromet”(Claus
& Lidberg; American Journal for forensic Psychiatry 1999).

De t rör sig ofta om tonåringar-sällan personer över 30 år.Terrorgruppen
blir den familj de själva aldrig haft. En ”familj” med starka känslor, visserligen
inte kärlek, men åtminstone delad sorg och ångest.Den ideologiska boken blir
till en fetish som är magiskt laddad och blir själva medlet till att
återupprätta ett ångestfritt paradis på jorden. Den kristna inkvisitionen hade
sin Bibel; Talibanerna sin Koran; Röda Khmererna sin ”Mao:s lilla röda”;
Hitler-jugend/SS sin ”Mein Kampf”. Dessa personer har ofta ett så starkt
ångestpåslag att de inte ens kan koncentrera sig till att läsa själva boken. De
vet inte vad den handlar om.

Har man inte upplevt sig älskad så känns livet tomt och meningslöst. Självmördaren
kan fylla sitt liv med hoppet att verkligen bli sörjd och saknad efter döden.
Att bli martyr är föreställningen hos någon som aldrig har varit sedd, att
kunna bli älskad av alla i sin frånvaro.

Talibanernas Imamer som undervisar i Koranskolorna har en tydlig
förmåga att känna igen dessa ofta föräldralösa pojkar som aldrig någon har
uppmärksammat.

Nu används dessa pojkar på ett hänsynslöst sätt att bli instrument till
att straffa Imamernas personliga fiender, vilket enligt deras definition också
är Allahs fiender. Ordet Islam kan översättas med ”Underkastelse”. I
Koranskolorna hjärntvättas de mest ångestdrivna till att underkasta sig Imamen
och bli en självutplånande terrorist.Med detta vill jag säga att även om
terroristen verkar vara den mest farlige är det ju hjärnan bakom som den man
måste komma åt.

Det är alltså en person som använder en ideologi på ett
självrättfärdigande sätt och som styr andra människor med hjälp av skuld—en psykopat.

Vi bör i Sverige uppmärksamma subkulturer i form av sekter och partier som
är grogrunder för personlighetsstörda. Här borde svenska kyrkan ta avstånd från
eskatologiska tankegångar och kanske även ta bort uppenbarelseboken ur Bibeln.

Den skuldbeläggande syndabekännelsen måste strykas ur
gudstjänsordningen. Den blodige Jesus på korset som fascinerar sadister, bör
skickas till museum och ersättas med duvan (freden/helige ande) eller
soluppgången (ljuset i öster). Vi måste i västerlandet själva ta ansvar för att
skapa en fredsutveckling genom bra barnkultur och humanistisk andlighet.