Blog Image

Arcana-Arcanorum

Om Arcana-Arcanorum

Denna blogg avser att belysa fenomen i samhället från helt nya perspektiv. Bloggen i sig är en tankesmedia som ser människan "sub specie eternitatis".

Risken med kontraituitivt ledaskap

Ledarskap Posted on Sat, October 01, 2011 12:02:13

Flera av Sveriges styrande makthavare har varit anstrukna av astrologi och teckentydning.

Den 24 maj 1567 har Erik XIV satt ett kryss i sina efemerider, för att slå till mot sina fiender. Det är planettabellerna som vägleder honom i de val han gör. Han är paranoidt rädd för ”Sturarna” och deras anhang. Han dödar några av dessa, men får sedan en sådan ruelse att han vänder sin ilska mot sin hovastrolog Dionysius Beurraeus och dödar honom också. Sturemorden är en stor skamfläck i svensk historia.

Den 6 juni 1654 har Drottning Kristina med hjälp av Astrologi funnit den rätta dagen att abdikera. Hon har blivit lurad av två jesuitiska astrologer Paolo Casati och Francesco Malines att konvertera till katolicismen. Snart nog inser hon att hon blivit förledd och förrådd. Hon låter avrätta sin Överhovstallmästare Rinaldo Monaldesco. Monaldescomordet är ett mörkt kapitel i den svenska historien.

Den 20 juni 1810 skrider Karl XIII som själv är Astrolog till verket. Han är paranoidt rädd för ”Gustavianerna” och deras anhang. Han låter klä upp ett antal lakejer, bl.a. från Prinsessan Sofia Albertinas hovstat, till matroser och låter dem först uppvigla folket mot Axel von Fersen, innan de misshandlar honom till döds. Detta sker under beskydd av generalmajor Silfversparres soldater. I utredningen efteråt säger Silfversparre att han fått muntliga order av Karl XIII som han inte kan yppa. Fersenska mordet är en skamfläck i den svenska historien.

Den 8 maj 1941 sitter Per Albin Hansson på sitt tjänsterum och försöker utvärdera framtiden med hjälp av horoskop. Han skrev samma dag i sin dagbok ”Mars ingår i Fiskarnas tecken. 16 maj – militära krisen börjar. 21 maj Solen i Tvillingarna – krisen ökar i styrka. 26 maj. Nymåne krigsfara, kungen anbefaller försvarsåtgärder, sannolikt kommer luftskyddstillstånd att införas. 2 juni högsta beredskapstillstånd. 9 juni. Fullmåne – offensiven når maximum, därefter avtar efter hand krigsfaran för Sverige”. Per Albin är Paranoidt rädd för kommunisterna och utlämnar därför tusentals balter till att bli mördade av Sovjetstaten. De sista skickas till sin avrättning i januari 1946. Ett halvår senare är Per Albin själv död. Baltutlämningen är kanske den största skamfläcken i modern svensk historia.
Vi ser här exempel på fyra personer som har satts i maktpositioner de inte behärskar. De har låg tilltro till sin egen förmåga att hantera konflikter och söker därför förlägga beslutsprocesser utanför sig själva. Desperat söker de förlita sig på planetkonstellationer, omen, teckentydning och dubiösa rådgivare. I det paranoida ligger också bristen på jagstyrka att kunna realitets-bedöma information, utan den inre föreställningsvärlden tar över alltmer efterhand. Sådana urusla ledare har haft fritt spelrum i Sverige.
En mogen ledare bör kunna ha en tillit till intuitionen, vilken baseras på kontentan av de samlade erfarenheter man har gjort i sitt liv. Det vi ser i de ovan nämnda fallen är kontraintuitivt agerande, där man desperat försöker lappa ihop en imploderande omvärld med symboler för trygghet. Kanske har det allomfamnande himlavalvet fått ersätta frånvaron av en trygg Moder i alla dessa fall.
Den typ av intuition som avses är inte att jämställa med ”street-smartness”, utan har att göra med en tro på sin förmåga till det som författaren Horace Walpole kallar för ”Serendipity”. En del personer lyckas att med ovanliga abrovinker och skicklighet vända slumpens nycker till sin egen fördel, så att det uppfattas som Fortunas lyckokast. Julius Caesar uttryckte följande till en skeppare som inte ville föra honom över Adriatiska havet i storm; ”Caesarem vehis Caesarisque fortunam”; (Caesar för du ombord och därmed även Caesars lycka). Caesar hade en fullkomlig tilltro till sin intuition och därmed förmågan att lösa problem. Han var ju också sin egen lyckas smed.
Ett bra exempel på hur serendipitet uppkommer är kanske Napoleon, som var en skicklig överlevare. Han blev tidigt mobbad på militärskolan i Brienne för att han var en liten kortvuxen korsikan som inte kunde tala ren franska. I stället för att bli kränkt så tog han skiten och härbärgerade smärtan utan att tränga bort den. Han kunde ha blivit ett offer för all denna pennalism, men han hade haft en mamma som trott på honom i alla lägen och han hade en förvissning om sin egen förmåga. Napoleon hade en ledares förmåga att trassla sig ur de flesta kinkiga situationer, utom militär övermakt.
Om du på jobbet förnimmer en kränkthet hos din chef, så kan det just vara en person som vet med sig att han är ovärdig den uppgift han har, eller den position han besitter. En bra ledare kan alltså gå in i sin smärta och använda sig av informationen i denna till att hantera konflikter, i stället för att agera ut den i en försvarsposition. Denna förmåga till ”Containing” är också förutsättningen för att kunna bli Psykoterapeut. Därmed uppvisar en god ledare också ett serent och värdigt lugn. Han behöver inte försvara sig för han vet att den smärta han själv kan känna också är var mans egendom. Den öppenhet man har i livets olyckor gör att man kan tillgodogöra sig erfarenheten bättre och sedan använda sig av den framöver. Av skadan blir man vis och det är just denna visdom som formar en Ledare. Detta leder fram till serendipiteten—ett honnörsord för en bra Ledare.



Om prestigelöshet

Ledarskap Posted on Sat, September 24, 2011 13:59:13

Kung Salomo är en sinnebild för hur en bra person bör
vara. Det är en man som är en förebild för andra i sin visdom, självinsikt,
rättskänsla, barmhärtighet och prestigelöshet. Vi läser i första kungabokens
tredje kapitel om ”Salomos visa domslut”. Det finns flera versioner om detta.
Berthold Brecht tar exempelvis upp en centralasiatisk version i sin teaterpjäs
”Den kaukasiska kritcirkeln”. Det handlar om två kvinnor som träter om vem av
dem som är modern till ett barn. Salomo lägger barnet i en cirkel på marken och
ber mödrarna dra i det från två håll. Den moder som lyckas dra ut barnet ur
cirkeln får det, säger han. Den riktiga modern kan inte skada barnet och ger
hellre upp det än att det skadas. Naturligtvis dömer Salomo att barnet
tillfaller den modern som ger upp det käraste hon har. Det är när hon i
barmhärtighet har gett efter som hon får allt. Jesus säger också i
Matteusevangeliets femte kapitel ”Saliga är de ödmjuka ty de ska ärva landet”.

Idag talar vi om vikten av prestigelöshet i ledarskap.
Att kunna vara som den goda modern som hellre ger upp än att gå in i konflikter
eller diskussioner som inte handlar om annat än vem som har rätt. Man räknar
med att omkring 40% av företagens kapacitet går åt till interna konflikter och
endast 60% åt det reella arbetet.

Det är här som företagsledaren behöver salomonisk
prestigelöshet. Ett vanligt scenario är annars att VD genererar konflikter
genom att inte ta till sig kritik utan
omger sig med ”Ja-sägare”, så att konflikterna förstör arbetsklimatet
och den kompetenta personalen slutar i tysthet. Den goda VD:n omger sig med en
ledningsgrupp som är bättre än han själv. Det är därför de finns där som en
stab full av resurser. Den prestigelöse VD:n säger; Jag kan,vet och förstår
inte det här,men vill lära mig av andra. Han vill inte förefalla vara något han
inte är, utan det är just genom att vara sig själv som han vinner allas
momentana respekt. I sin prestigelöshet kan han se att andra har behov att vara
något, att bli sedda. Han kan förstå oliktänkande, åsikter som emanerar ur
andra kulturella, sociala och religiösa sammanhang.

Det är ett
annat ledarskap än vad som lärdes ut i ett auktoritärt förkrigs-Sverige. Då
skulle man lyda för att danas till en karaktär, som inte skulle ifrågasätta
tradition och normsystem. En man som deserterade i krig för att hellre vara med
sin familj och sina barn, än att bli kanonmat i nationens tjänst, blev föraktad
som en svikare. Idag går det att vapenvägra. Uselt ledarskap skulle skyddas
till varje pris eftersom ledaren var en symbol för företagets framgångsmyt.
Ledarskiftet i sig blev något obehagligt och hotfullt. Man ställde sig sällan
frågan ”Mår jag bra i det här sammanhanget” Det var en fråga som ansågs
egoistisk. Det förväntades att man skulle kämpa för ”den goda saken”, medan den
enskildes väl och ve alls inte var viktig. Samtidigt är detta en högst relevant
fråga. När man uppmärksammar att man inte mår bra, så kommer man att se att
andra inte gör det heller. Då först blir man barmhärtig. Obarmhärtiga människor
är för det mesta värst emot sig själva. Det gäller att älska sig själv så pass
mycket att man kan orka med att älska sin nästa.

För mig har
föräldraskapet varit en bra skola för ledarskap. Mina barn genomskådar mig direkt
om jag skulle vara falsk i något avseende. Jag får lära mig prestigelöshet
gentemot mina söner som kräver momentan respekt. Skulle jag pracka på min vilja
på dem för att triumfera i att ha rätt, vore jag själv som ett barn. Jag skulle
ta ifrån dem all självrespekt. Alternativet är att tålmodigt få dem att känna
sig respekterade, så att de kan mobilisera de inre resurser som krävs för
självkänslan att våga pröva på livet i nästa utvecklingsstadium. De vet redan
att de inte behöver ”vinna” över mig eller andra. Jag vet att de kommer
bli bra ledarämnen som inte kommer att
sträva efter prestige, utan kommer att respektfullt lyssna på andra. Så tidigt
läggs grunden för ledaren som inte ser till makten, utan till ansvaret. Pojkens
självrespekt blir till en VD som ser människorna och inte bara anställd personal.